stinaliseskrypin

Influensa kallas det. Och jag hatar det! Jag trodde att det räckte att ligga i feber en vecka, men nejnej. Efter det så måste man bli förkyld oxå och vilket sedan leder till cpinfluensa! Har någon något emot mig eller? Jag kan inte stanna hemma längre! Dels för att jag inte vill och dels för att det komer bli ett helvete för mig i skolan rent utsagt!

Så det blir sjukhuset för mig imon, eller aa, vråen så får vi se vad som händer.

Sista dan att välja till gymnasiet är 29:onde vilket är på torsdag, och om jag inte blir frisk innan det så väljer jag med 9B på tisdag. Typ innan så fick jag panik för vi fick ju en kod som man behöver för att söka till gymnasiet och den koden finns på ett papper som jag naturligtvis har slarvat bort (inte så där jätteoväntat). Och om man inte har den koden så kan man tydligen inte söka och då vet jag inte vad som händer. Men eftersom jag är så smart så hade jag skrivit in det på mobilen så allt var bra igen!

I morse fick min kusin Henrik barn. Har fått lite bilder och hon är jättesöt! Hon skulle i början heta Tova, men nu blev det Edit. Dom där gamla namnen börjar komma tillbaka igen!

Sedan har jag oxå fått bilder på min lilla brorsdotter Sofia! Vet inte riktigt om det är så lämpligt att lägga ut dom bilderna här men hon är iaf världens sötaste och hon liknar Clara ganska mkt när hon var liten. Sånt där gör mig glad!

Ibland önskar jag att jag var liten igen. Inte typ kort, men asså yngre. Jag älskade mitt dagis, speciellt vintrarna och jag tror att det är därför jag älskar vinter så mycket nu med. Iaf när det finns snö... Och mina fröknar var helt underbara. Jag hade ju många, som Karin, Birgitta, Inger och Rosalia, men jag tror att den som gjorde mest intryck på mig var Nina. Jag tror faktiskt att alla älskade Nina men för mig var hon mer speciell än för någon annan. Och jag var väldigt speciell för henne oxå. Hon var som en extra mamma för mig och mamma och hon hade sagt att Nina skulle få vara med på bröllop och dop i framtiden och Nina var så glad för det. Sedan började jag skolan och det blev kanske något julkort ibland och att vi ringde varann men det blir ju ibland så att man glömmer bort att ringa och så även om man inte vill. Sedan för ungefär två år sedan fick jag reda på att Nina hade avlidit i s.k "galopperande cancer" i lungorna. . Även om vi inte har haft kontakt på flera år (och speciellt inte sedan jag flyttade hit) så hade vi ju det där löftet och jag kände sån där ledsamhet och ensamhet som bara inte borde få finnas. Någon gång när jag är i Stockholm så ska jag köpa världens största blombukett och lägga vid dagiset så vet hon att jag inte har glömt henne och att jag aldrig kommer att göra det.            

Usch, nu känner jag mig sådär ledsen... Men ska gå och lägga mig och vila en stund... och dricka lite te.
Kram Stina-Lise